Riksförbundet Narkotikafritt Samhället, RNS, har länge
framstått som en liten samling dårfinkar. Själv träffade jag på en Per
Johansson några gånger på 90-talet. Vad jag inte har förstått förrän nu är att
RNS inte är ett förbund, en rörelse eller ens en liten samling dårfinkar. Det
är en enda dårpippi. Och det är denne Per Johansson.
Nu har han startat en ny RNS' hemsida och om jag inte vore
så beklämd av den mobbades ensamhet, skulle jag utan tvekan, lättsinnigt och
glädjefullt, framhålla hur ensam och vilsen han är. Men det är med mycket
eftertänksamhet jag skriver detta. Då jag finner det i farans riktning att den
utpekade själv är mobbaren med versalt m, känner jag mig tvingad att dela min
börda och berätta vad jag vet.
Hur illa det står till kan uppmärksammas här, på en tråd på RNS' egen Facebook-sida.
Där publiceras nyheten att Riksförbundet Narkotikafritt
Samhälle, RNS, fått en ny hemsida. Med öppna kommentarsfält och allt...
... och sedan väller bara kommentarerna in.
Från RNS alla motståndare, kritiker, ifrågasättare,
tvivlare, belackare,,,
,,, och den enda person som svarar och försvarar RNS är:
Per Johansson.
Av alla hans mer och mer förtvivlade och hårt ansträngda
svaromål, som till sist går över i att allt mer anfrätt uppmana kritikerna att
sluta kritisera RNS på RNS's egen sida, får inte ett enda inlägg ett enda
gillande.
Inte en enda person har tryckt på "Like" på något
enda av alla Per Johanssons svarsmail.
Usch, förlåt. Jag måste erkänna att jag både överdriver och
ljuger.
En person har faktiskt like:at hans inlägg där han skriver:
"Jag har lite svårt att förstå den energi flera av er
lägger ner på att försöka övertyga oss i RNS /.../. Att gnälla på oss leder
ingen vart."
Det är jag....
/Christian