Idag skriver socialdemokraternas Björn Fries och överläkaren och forskaren Johan Kakko på
Expressens debattsida. En angelägen artikel som kritiserar den absurda praktik som innebär att beroendepatienter som inte uppnår drogfrihet på många håll kastas ut ur behandlingen.
Men Fries och Kakko försöker ta hem partipolitiska poänger på frågan och det är nog inte riktigt bra. Det som är viktigast för att göra skillnad på det här området är att identifiera orsakerna till att det fungerar så illa. Och det är hela psykiatrin, såväl den medicinska specialistpsykiatrin som socialpsykiatrin och socialvården, som har havererat. Det är en långvarig moralisk och medicinsk söndring i det som faktiskt är vår sista planekonomi. Tvärt emot regeringens önskemål och ambitioner, måste man tillägga.
Det är därför inte Maria Larsson eller regeringen som bär skulden, utan maktfullkomliga tjänstemän och politiker i kommuner och landsting som av ideologiska skäl eller av maktfullkomlig vana, nekar etablering av alternativ, motarbetar patientmakt och förhindrar valfrihet inom just psykiatrin och beroendevården.
Jag har ägnat huvuddelen av min tid i Visby och Almedalen åt att sätta mig in i vad regeringen faktiskt gör, eller försöker göra, på det här området. Mitt inlägg
”Extreme make over på Socialstyrelsen?” visar något av vad jag kommit fram till. Det händer mycket. Socialstyrelsen håller på att helt ändra sitt arbetssätt och bli en skarp myndighet på de enskilda vårdtagarnas sida. Det har även bildats en helt ny myndighet, Myndigheten för Vårdanalys, som har till uppgift att analysera och granska vården. Verksamheten där inleds först efter sommaren. Men där finns, genom generaldirektören Fredrik Lennartsson, en för mig närmast häpnadsväckande insikt om hur illa det är ställt inom just psykiatrin och beroendevården.
Efter att ha försökt arbeta med att etablera nytänkande, vetenskapsbaserad psykiatrisk vård och beroendevård i mer än fem år, vet jag att det inte är regeringen utan landsting och kommuner som bär skulden till det elände som är dagens verklighet. Om valfrihet och entreprenörskap tilläts och lagarna följdes ute i den kommunala och landstingskommunala praktiken, skulle den vetenskapliga vård som Fries och Kakko efterlyser finnas och etableras med en rasande fart. Nu är det tvärtom, men även där har jag fått uppfattningen att regeringen är väl medveten om problemet och är på väg att göra skillnad.
Valfrihet och patientmakt är de självklara verktygen för att få fram kvalitet och vetenskap även i psykiatrin och beroendevården. Tyvärr motarbetar just socialdemokraterna och dess historiska stödparti vänsterpartiet denna utveckling både i riksdagen och i landstingen och kommunerna. Så om Björn Fries och Johan Kakko vill bidra till förändring föreslår jag att man först och främst läxar upp de som bär ansvaret. Alltså sossar, vänsterpartister och plantänkande tjänstemän runt om i landet som hindrar etableringsfrihet och valfrihet inom psykiatrin och socialvården.
/Christian
